Har biblioteken någon nytta av mikrobloggar? Många företag, webbsidor och organisationer, främst i USA, använder Twitter som ett sätt att nå ut till sina användare och kunder. Ett annat sätt att jobba med tjänsten är att bygga nätverk och kommunicera med personer med gemensamma intressen. Detta kan även tillämpas på bibliotek och det finns flere bibliotek som använder sig av Twitter. En artikel som berättar om detta är ”All a twitter: Want to try microblogging”, skriven av Ellyssa Kroski i School Library Journal.
Genom Twitter kan bibliotek vara i ömsesidig kontakt med sina kunder. Man kan ge rekommendationer om webbresurser, förmedla nyheter, annonsera om händelser och ge virtuell referensservice. Genom tjänsten kan bibliotekarier och övrig bibliotekspersonal utbyta tankar och erfarenheter med varandra. Andra exempel på hur bibliotek kan använda mikrobloggar är att informera kunder om tillgänglig service, ge intressanta fakta, göra reklam för sin blogg och meddela om nyförvärv.
Twitter kan vara ett kraftfullt redskap för att kommunicera med kunder och andra biblioteksprofessionella utan att behöva öda en massa tid. I förhållande till en blogg så kräver inte Twitter att man ska hålla sig till ett visst tema. Meddelandena är också korta, högst 140 tecken.
Allt detta låter bra, men jag tycker det är lite långsökt att bibliotek i Finland skulle använda sig av mikrobloggar. Är det någon som känner till att något finländskt bibliotek använt sig av tjänsten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag kom att tänka på att Helsingfors stadsbibliotek har en chattservice, där kunder kan kontakta bibliotekarier som är i s.k. chatttur, men jag har inte hört om något finländsk bibliotek som skulle ha använt sig av tjänsten. Jag upplever vidare att twitter väl kan komma in i biblioteksmiljön, men att det kan vara en nymodighet som rätt snabbt förvandlas till ett snuttifierat informationsflöde, så jag är nog kritisk mot mikrobloggandet i bibliotekssammanhang. Kan det vara att man som finländare är lätt allergisk mot "small talk" som sägs vara ett amerikanskt begrepp, och som vi inte är vana vid?
SvaraRaderaNågra experiment har det visst varit med mikrobloggandet inom finländskt biblioteksbranschen. Se t.ex: http://amkit.wordpress.com/2008/10/29/triangelipaivilla-sirkutellaan/
SvaraRaderaMen vanligt är det nog inte.
Jag tycker också det verkar litet främmande för finländska bibliotek att twitta (?), men vem vet. Jag hör också till gruppen som hade mikrobloggar som uppgift. Jag var tidigare negativt inställd också till bloggar, men efter att ha läst om mikrobloggar som verkar ännu mer efemära och ytliga framstår bloggarna som veritabla djupdykningar i olika fenomen. Hur går det med läskunnigheten (alltså förståelsen för läst text) om texten inte får vara längre än 140 tecken?
SvaraRaderaI någon av de Twitter/Jaiku-artiklarna jag läste rekommenderades man att skippar interpunktionen och använder sig av förkortingar så långt det går.
SvaraRaderaJag gillar inte riktigt tanken att man skall börja våldföra sig på språket på det sättet. Kan man inte twittra det man vill twittra om på ett ordentligt språk kan man väl låta bli. :)
Jag håller med dig Ben! Förra hsöten var jag på föräldrarmöte för gymnasietvåor. Det framkom att modersmålslärarna är allvarligt bekymrade över elevernas försämrade kunskaper i modersmålet. Dels beror det på att ungdomarna läser mindre böcker, dels det språk de använder i mobiler, sociala medier mm. som är fullt av olika förkortningar. Så att ännu slopa interpunktionen i de nya tjänsterna?!
SvaraRaderaJag vet inte heller om microbloggar har något att erbjuda till bibliotek. Det verkar som man kan göra alla de saker som nämnas ovan bättre på något annat sätt. Varför inte använda vanliga bloggar i stället för microbloggar där man kan skriva bara 140 tecken?
SvaraRaderaBoutins text i Wired, som Kris också citerade här, skriver om hur bloggar är så 2004. Det som Paul Boutin försöker säga är att det finns så många yrkesbloggare som sätter en massa tid på att skriva fiffiga inlägg att amatörerna inte kan tävla med dem. Och här kommer Twitter in i bilden: eftersom alla är begränsade till 140 tecken, så står alla s.a.s. på samma linje och kan vara lika fiffiga.
SvaraRaderaDet är ju sedan en helt annan sak om biblioteken har bloggar, eftersom de knappast tävlar om likadana internationella massor som kommersiella bloggar.