Mikrobloggar och bibliotek

Har biblioteken någon nytta av mikrobloggar? Många företag, webbsidor och organisationer, främst i USA, använder Twitter som ett sätt att nå ut till sina användare och kunder. Ett annat sätt att jobba med tjänsten är att bygga nätverk och kommunicera med personer med gemensamma intressen. Detta kan även tillämpas på bibliotek och det finns flere bibliotek som använder sig av Twitter. En artikel som berättar om detta är ”All a twitter: Want to try microblogging”, skriven av Ellyssa Kroski i School Library Journal.
Genom Twitter kan bibliotek vara i ömsesidig kontakt med sina kunder. Man kan ge rekommendationer om webbresurser, förmedla nyheter, annonsera om händelser och ge virtuell referensservice. Genom tjänsten kan bibliotekarier och övrig bibliotekspersonal utbyta tankar och erfarenheter med varandra. Andra exempel på hur bibliotek kan använda mikrobloggar är att informera kunder om tillgänglig service, ge intressanta fakta, göra reklam för sin blogg och meddela om nyförvärv.
Twitter kan vara ett kraftfullt redskap för att kommunicera med kunder och andra biblioteksprofessionella utan att behöva öda en massa tid. I förhållande till en blogg så kräver inte Twitter att man ska hålla sig till ett visst tema. Meddelandena är också korta, högst 140 tecken.
Allt detta låter bra, men jag tycker det är lite långsökt att bibliotek i Finland skulle använda sig av mikrobloggar. Är det någon som känner till att något finländskt bibliotek använt sig av tjänsten?

Från blogg till mikroblogg

Jag har under veckan lärt mig mer om bloggar och läst många intressanta inlägg i diskussionen. Nu tar jag nästa steg till mikrobloggarnas värld. Till mikrobloggstjänsterna räknas bl.a. Twitter och Jaiku. Twitter definieras på följande sätt i artikeln Vad är Twitter och hur använder man det? : ”Twitter är en tjänst för mikrobloggning och kommunikation som går ut på att dela med sig av korta uppdateringar samt genom att följa andra personer ta del av deras uppdateringar.”
Många använder Twitter främst för att berätta vad de gör för tillfället. Det kan även användas som en nyhetskanal för att berätta om händelser. Ett exempel på detta ges i artikeln Internet och Twitters roll i Mumbai-tragedin. I november 2008 inträffade en rad attacker mot hotell, sjukhus och andra platser i staden Mumbai i Indien. När nyheterna om en terroristattack började nå traditionella mediakanaler hade olika sociala medier på internet sedan länge rapporterat om händelseutvecklingen. Med hjälp av Twitter skrev folk via sina mobiler direkt från Mumbai och folk följde med uppdateringarna över hela världen. Internet och annan modern teknik har visat sig vara effektiva redskap när något dramatiskt inträffar. Visst är det en tillgång att folk överallt kan göra sin röst hörd via bloggar och mikrobloggar, men det medför också en risk. Känslig information och t.o.m. lögner kan lätt spridas, fast oftast sker det gallring innan budet når stora allmänheten. Sanningshalten i de sociala medierna är en fråga att fundera på. Jag tycker det är svårt att utvärdera kvaliteten på bloggar när man oftast inte känner till upphovsmannen och hans syften. Hur mycket kan man lita på det som skrivs?