Cyberhot - ett klimathot

Internets decentraliserade och öppna natur är någonting positivt, ändå hotas själva grunden av Internet hela tiden av ondskefulla kriminella. I veckans artikel står det att det diskuteras mycket om hur privata och offentliga aktörer bäst kan skydda Internets ekosystem. Man skulle behöva komma fram till principer för Internetsäkerheten innan cyberkriminalitet helt tar över. Internets gränslösa natur, den otroliga tillväxten av användare samt avsaknaden av standardisering bidrar till utmaningen att utveckla regler.
En stor bit i pusslet för större säkerhet är användarutbildning. Om användarna kan lära sig enkla regler har det redan stor betydelse. För 16 år sedan var det 1000 personer som använde webben, idag är det mer än en biljon aktiva Internetanvändare. Trots denna explosiva tillväxt finns det ingen formell utbildning av säkerhetsbeteende och säkerhetsindustrin är inte eniga. För att rädda Internet måste säkerhetsindustrin börja tala med en röst och användarna få ett ökat säkerhetsmedvetande samt utbildning. Även myndigheterna har en roll att spela i försvaret av Internetsäkerheten.
Cyberkriminalitet är lika förödande för Internet som förorening är för miljön och båda utgör "klimathot". Både privatpersoner och offentliga aktörer måste vara medvetna om dessa klimathot, ta sitt ansvar och göra en insats för att bevara miljöerna fria från nedsmutsning.

Intryck av Second Life

Föreläsningen som hölls i Second Life var i sig bra och i det stora hela var det en trevlig tillställning. Det fanns förstås en del problem med tekniken, ljudet försvann ibland och slideshowen var suddig för att den inte hann ladda upp sig ordentligt. Oljudet från tangentbord var ett störande moment. Det finns andra sätt att ta del av programmet som kan vara bättre. Det finns ju på Internet nuförtiden Powerpoint presentationer med inspelat tal. Då är både ljud och bild tydliga och man kan dessutom välja själv när man deltar i föreläsningen.
Det gav inte så mycket heller att man var samlad som en grupp på Second Life. Man hade inte tid att diskutera under föreläsningens gång. Det kändes sedan lite som platt fall när det inte blev något ”eftersnack” när föreläsningen var slut. Jag tycker ändå att lektionen i Second Life i stort var en positiv upplevelse och jag kan tänka mig att delta i flera dylika föreläsningar.

Bloggers användaravtal

Jag har undersökt användaravtalet i bloggtjänsten Blogger. Blogger ägs av Google och är en webbpubliceringstjänst och värdtjänst. Användaren av tjänsten är ansvarig för alla aktiviteter som sker med ens användarnamn och man måste skydda sitt lösenord. Man måste acceptera att tjänsten tillhandhålls i befintligt skick och i mån av tillgänglighet. Google frånsäger sig allt ansvar och alla skyldigheter när det gäller tillgänglighet, lämplighet, säkerhet och pålitlighet. Google har även rätt att ändra, stänga av eller avbryta tjänsten helt utan förvarning, när som helst och utan några skyldigheter mot användaren.

Äganderätt: Google gör inte anspråk på äganderätt till innehållet i användarnas inlägg eller kommentarer. Man är själv ansvarig för att skydda sina rättigheter till materialet som läggs upp. Genom att göra sitt material offentligt ger man Google en global licens att återge, publicera och distribuera innehåll via Googles tjänster.

Sekretess: Google har tillgång till att visa användarnas personliga information, inklusive innehållet i ens kommunikation ifall det krävs för att följa juridiska processer eller begäran från myndigheter. Det kan gälla husrannsakan, stämning eller domstolsbeslut. Personlig information som samlats in av Google kan lagras och bearbetas i USA eller i något annat land.

Anonymitet: När man registrerar sig för tjänsten ska man uppge e-postadress och lösenord. I övrigt kan man vara anonym. Man kan själv välja hur ens personliga profil i bloggen ska se ut, hur mycket personliga uppgifter man vill ge ut om sig själv.

Risker: Risken med tjänsten är att Google har rätt till att när som helst bryta eller ändra avtalet man ingått, förvägra någon tjänsten, säga upp tjänsten samt avsluta konton. I händelse av uppsägning inaktiveras kontot och man har ingen som helst möjlighet att komma åt kontot, filer och innehåll i bloggen fast det än skulle finnas säkerhetskopior i systemet.

Rekommendation: Jag kan rekommendera användningen av Blogger åtminstone till privatpersoner så länge användaren är medveten om riskerna. Man skall vara medveten om bl.a. att ens material på bloggen när som helst kan försvinna.

Etiska frågor: Google övervakar inte innehållet i bloggarna. Det kan finnas anstötligt, skadligt, felaktigt eller på annat sätt olämpligt material. Google garanterar inte sanningshalten eller tillgängligheten i tjänsten. Man sätter sin tillit till tjänsten på egen risk.

Blogger på bibliotek: Jag är tveksam till att bibliotek ska använda sig av Blogger för sina biblioteksbloggar. Biblioteket är en offentlig institution som borde ha kontroll över sitt material. Användarna i Blogger behåller visserligen rätten till innehållet i sina bloggar men det hela är ändå mycket osäkert eftersom kontot när som helst kan upphöra och därmed försvinner alla poster.

Livet i "det andra livet"

Second Life (SL) är en virtuell värld som skapas av dess användare. Det som finns där är en bild av användarnas intressen och kreativitet. Många universitet och bibliotek har verksamhet på plattformen. Det går att delta i föreläsningar, grupparbeten och diskussioner. Tröskeln för att diskutera är lägre i SL än i ett vanligt klassrum. Föreläsningar i SL är ett bra komplement till klassrumsföreläsningar i distanskurser. De studerande kan sitta hemma istället för att resa långa sträckor.
Bibliotekarier använder sig av SL främst för att träffa och lära sig av andra bibliotekarier. SL är en plats att utbyta kunskap, erfarenheter och även för att ordna utställningar. SL kan användas istället för videoföreläsningar och personalmöten. Genom SL ges även en bra möjlighet för bibliotekarier att samarbeta över nationsgränser.
Jag håller med om som det står i veckans text att SL tills vidare är mera ett ställe för personalutveckling än ett ställe att möta bibliotekets kunder på. Det är ändå bra att biblioteksmänniskor finns med där ute och lär sig. De kan förbereda sig inför framtiden genom att samla idéer om hur biblioteket kan marknadsföras och göras känt. Genom närvaro i tjänsten kan man experimentera, lära sig tekniken och få reda på tjänstens fördelar och nackdelar. Det kommer att bli mer vanligt med virtuella världar i framtiden och då är det bra att bibliotekspersonal har en tanke om hur tjänsten kan bli till nytta för bibliotek och på vilket sätt de kan närvara.

Bibliotek 2.0 element på bibliotek

Jag arbetar inte på något bibliotek men om jag skulle arbeta på ett allmänt bibliotek skulle jag kunna tänka mig att ta i bruk följande tjänster:
1. Sociala taggar - Mina bibliotek
Umeåregionens bibliotek tillåter sociala taggar i sin bibliotekskatalog. Användare som är inloggade på hemsidan kan sätta egna taggar och omdömen om böcker i katalogen. Detta är ett bra sätt att bjuda in användare till deltagande i biblioteket och göra det mera relevant för dem. Fördelarna är att tjänsten är användarvänlig och låter användaren komma till tals. Tjänsten kräver tekniska Web 2.0 lösningar och en interaktiv hemsida. När tekniken väl är uppbyggd krävs det inte så mycket arbete från bibliotekets sida. Nackdelen är att det inte finns någon kontroll över vilka taggar som används.
2. RSS-flöden - Hennepin Country Library
Hennepin Country bibliotek erbjuder på sin hemsida RSS-flöden som användare kan prenumerera på. Det går att beställa bl.a. biblioteks- och evenemangsnyheter, katalognyheter samt guider inom olika ämnesområden. RSS-flöden är ett bra sätt att sprida information och marknadsföra biblioteket på. Fördelen med denna tjänst är att man med en måttlig insats kan nå ut till en vid krets och användare får behändigt veta vad som händer på biblioteket. Nackdelen är att tjänsten kräver ny teknik och att den ständigt måste uppdateras.
3. Bloggar - Ann Arbor District Library (AADL)
AADL har många bloggar t.ex. en blogg med bokrecensioner som man kan kommentera. Bloggen finns direkt på bibliotekets hemsida. Bloggar är ett utmärkt sätt att ge tips om böcker och ge möjlighet för folk att kommentera böcker de läst. Tjänsten kräver en del insatser av biblioteket, någon måste skriva recensionerna. Fördelen är att biblioteket kan väcka intresse för böcker, inbjuda till deltagande och få nya användare. Nackdelen är att det krävs kontinuerliga arbetsinsatser och uthållighet.

Användarinriktat på Bibliotek 2.0

”Hjärtat av Bibliotek 2.0 är användarcentrerad förändring”. Dessa ord är huvudbudskapet i veckans artikel och uttrycket innebär att bjuda in användare till att skapa både den fysiska och virtuella servicen de vill ha. Bibliotek 2.0 strävar efter att nå nya användare och att bättre betjäna de nuvarande. Alla element som ingår i Bibliotek 2.0 är ett steg mot bättre betjäning.
Vilken service som helst oberoende om den är fysisk eller virtuell som framgångsrikt når kunder, evalueras konstant och låter kunderna delta kan kallas för Bibliotek 2.0 service. Även äldre traditionell service kan höra hit om kriterierna möts. Det viktiga är alltså oberoende hur långt biblioteket har kommit på vägen mot Bibliotek 2.0 att regelbundet begära kundfeedback samt utvärdera och uppdatera servicen. Biblioteket ska hela tiden följa med de förändrade behoven hos sina användare. När biblioteket går mot Bibliotek 2.0 ska det överväga vilken service som redan erbjuds, vad som kan förbättras och vilka nya saker som kunde läggas till. Det går att erbjuda ett fräscht serviceutbud genom att alltid söka nya idéer och omvärdera gamla.
Enligt denna artikel är Bibliotek 2.0 inte bara en teknisk fråga. Det går för biblioteket att inbjuda till användardeltagande även på andra sätt och det stämmer. Jag tror ändå att Bibliotek 2.0 till största delen är en fråga om webbaserad teknik. Användare har förändrade behov p.g.a. att de vistas allt mer på Internet och i olika nätverk. För att kunna betjäna användare som finns där hamnar biblioteken att ta i bruk nya serviceformer som ofta är tekniska.

Mer om nätverk

Jag håller med om det som sagts i bloggdiskussionerna att det kräver övning och tid att lära sig om de sociala nätverken. Om man väljer att inte registrera sig för tjänsterna (som jag helst inte vill göra i allt för många) är det svårt att få ett begrepp om vad nätverket går ut på och dessutom veta vad biblioteket kan ha för nytta av tjänsten...
Jag har under veckan läst vad andra på kursen skrivit om bibliotek på olika nätverk och fått lära mig mycket nytt. Jag har blivit mera positiv till att bibliotek nog har sin uppgift i de sociala nätverken. Biblioteket är en kunskapsförmedlare i samhället och om samhället flyttar ut på Internet ska biblioteken också flytta dit för att fortsätta vara synliga för användarna. Som det redan diskuterats kunde biblioteket öppna ett eget nätverk i stil med Ning och på det sättet bjuda in användare till interaktivitet och deltagande.

Nätverket Ning

Ning grundades 2004 och är ett socialt nätverk på Internet. Vem som helst kan gratis grunda ett nätverk. Ning används ofta av grupper med ett gemensamt intresse, t.ex. artister, journalister, forskare, föräldrar och studerande. På Ning finns även biblioteksmänniskor som vill ha kontakt med varandra och utbyta tankar. Det finns redan ett flertal biblioteksrelaterade nätverk som främst tycks vara ett forum bibliotekarier emellan. I Sverige finns Bibl feed Allt på ett ställe – bibliotekens digitala lifestream. (Lifestream betyder att på ett samlat sätt kunna presentera sina digitala fotspår.) Här kan man följa både det officiella och inofficiella bibliotekssverige, via ett enda gemensamt RSS-flöde. Det finns chatt- och diskussionsforum, bloggforum, evenemangskalender och länkar till mikrobloggar. Med på sidan finns även Flickrbilder och YouTubevideos. Inom nätverket finns också olika grupper t.ex. biblioteksavatarerna.se.
Jag förstår mycket väl varför bibliotekarier använder sig av Ning. Det är en social träffpunkt kolleger emellan. De har nytta av tjänsten genom att de kan utbyta erfarenheter med varandra och få tips om evenemang och resurser. De kan diskutera med varandra om t.ex. nya utmaningar i arbetet. Närvaron i tjänsten kräver tid och jag är tveksam till att Ning ska användas på arbetstid. Jag tycker inte att biblioteket som institution har någon nytta av tjänsten. Jag ser mera tjänsten som en plats där bibliotekarier är med av eget intresse. Risken med att vara med i tjänsten är samma risker som för andra sociala nätverk: säkerhets- och integritetsfrågor, missbruk av information m.m.

Här följer några andra exempel på biblioteksnätverk på Ning:
· Library 2.0 – this network is for Library 2.0 Stuff
· Law Libraries and Librarians - Social networking for law librarians and friends of law libraries
· Teacher Librarian Network - A community for teacher-librarians and other educators.
· Libraries of the Future - What does the academic library of the future look like?

Professionellt på Facebook

Veckans artikel tar upp hur bibliotekarier ser på fenomenet Facebook. En del är tveksamma till om Facebook kan användas på ett professionellt sätt. De tycker att Facebook är roligt och aktuellt och att det därför inte kan vara professionellt. De undrar över om det är tillbörligt att använda ett socialt utrymme för professionella aktiviteter. De är dessutom tveksamma över säkerhetsfaktorn och att tjänsten används kommersiellt.
Det finns sätt att närvara på Facebook även professionellt. När du registrerar sig för tjänsten ska du noga läsa igenom säkerhets- och integritetsinställningarna. Var försiktig och lägg inte ut för mycket personlig information i din profil. Dela bara sådant som du är bekväm med att kollegorna vet om. Lägg till några välvalda applikationer till sidan, det finns flera biblioteksrelaterade sådana. Ta tid att bygga upp ett nätverk med vänner men var noga med vem du accepterar. Gå med i grupper som är hör ihop med ditt jobb t.ex. biblioteksnätverk. Se upp så att du inte blir beroende av Facebook, begränsa den tid du använder det.
Jag har inte direkt någon erfarenhet av Facebook. Men jag tror att om bibliotekarier följer de nämnda riktlinjerna kan Facebook vara ett användbart redskap i yrket. Vad anser ni som läser detta, är det möjligt för bibliotekarier att profilera sig yrkesmässigt via Facebook eller är det bara ett socialt forum?

Vår tids renässans

Internet har för länge sedan blivit en oerhört snabbt växande massa av digitala resurser. I början av Internet eran gjordes misslyckade försök att klassificera webben med informationsvetenskapens traditionella metoder. Man övergick istället till automatisk sökteknik eftersom informationsmängden utökades så snabbt. De senaste åren har det skett en renässans av manuell indexering. Detta är egentligen inte något nytt utan fanns inom informationsvetenskapen redan för hundra år sedan innan datorernas tidevarv. Många populära sociala tjänster innehåller metoder där man kan förse resurserna med nyckelord. Den här typen av manuell indexering kallas för taggning eller taggar. Det finns även system som har kontrollerad och strukturerad vokabulär t.ex. Wikipedia. Principen är att slutanvändarna gör indexeringen istället för experterna. Det är förstås inte alla gånger så klokt att låta den stora mängdens visdom få råda. För som veckans artikel säger ska man komma ihåg att människomassan inte alltid agerar vist. Man kan ha olika åsikter om detta fenomen men jag tror ändå att ”Wisdom of the crowds” har kommit för att stanna.

Delikata länkar

Jag registrerade mig för Delicious för ett tag sen och började spara både kurslänkar och övriga länkar. Det är bra att kunna ha tillgång till sina favoriter från olika datorer. Till min Google Reader prenumererar jag på mina egna delade bokmärken samt bokmärken som är taggade med bl.a. library2.0., bibliotek2.0., library/twitter, library/jaiku, library/folksonomy. Ni kommer åt mina delikata länkar även från högra spalten My delicious.

Mikrobloggar och bibliotek

Har biblioteken någon nytta av mikrobloggar? Många företag, webbsidor och organisationer, främst i USA, använder Twitter som ett sätt att nå ut till sina användare och kunder. Ett annat sätt att jobba med tjänsten är att bygga nätverk och kommunicera med personer med gemensamma intressen. Detta kan även tillämpas på bibliotek och det finns flere bibliotek som använder sig av Twitter. En artikel som berättar om detta är ”All a twitter: Want to try microblogging”, skriven av Ellyssa Kroski i School Library Journal.
Genom Twitter kan bibliotek vara i ömsesidig kontakt med sina kunder. Man kan ge rekommendationer om webbresurser, förmedla nyheter, annonsera om händelser och ge virtuell referensservice. Genom tjänsten kan bibliotekarier och övrig bibliotekspersonal utbyta tankar och erfarenheter med varandra. Andra exempel på hur bibliotek kan använda mikrobloggar är att informera kunder om tillgänglig service, ge intressanta fakta, göra reklam för sin blogg och meddela om nyförvärv.
Twitter kan vara ett kraftfullt redskap för att kommunicera med kunder och andra biblioteksprofessionella utan att behöva öda en massa tid. I förhållande till en blogg så kräver inte Twitter att man ska hålla sig till ett visst tema. Meddelandena är också korta, högst 140 tecken.
Allt detta låter bra, men jag tycker det är lite långsökt att bibliotek i Finland skulle använda sig av mikrobloggar. Är det någon som känner till att något finländskt bibliotek använt sig av tjänsten?

Från blogg till mikroblogg

Jag har under veckan lärt mig mer om bloggar och läst många intressanta inlägg i diskussionen. Nu tar jag nästa steg till mikrobloggarnas värld. Till mikrobloggstjänsterna räknas bl.a. Twitter och Jaiku. Twitter definieras på följande sätt i artikeln Vad är Twitter och hur använder man det? : ”Twitter är en tjänst för mikrobloggning och kommunikation som går ut på att dela med sig av korta uppdateringar samt genom att följa andra personer ta del av deras uppdateringar.”
Många använder Twitter främst för att berätta vad de gör för tillfället. Det kan även användas som en nyhetskanal för att berätta om händelser. Ett exempel på detta ges i artikeln Internet och Twitters roll i Mumbai-tragedin. I november 2008 inträffade en rad attacker mot hotell, sjukhus och andra platser i staden Mumbai i Indien. När nyheterna om en terroristattack började nå traditionella mediakanaler hade olika sociala medier på internet sedan länge rapporterat om händelseutvecklingen. Med hjälp av Twitter skrev folk via sina mobiler direkt från Mumbai och folk följde med uppdateringarna över hela världen. Internet och annan modern teknik har visat sig vara effektiva redskap när något dramatiskt inträffar. Visst är det en tillgång att folk överallt kan göra sin röst hörd via bloggar och mikrobloggar, men det medför också en risk. Känslig information och t.o.m. lögner kan lätt spridas, fast oftast sker det gallring innan budet når stora allmänheten. Sanningshalten i de sociala medierna är en fråga att fundera på. Jag tycker det är svårt att utvärdera kvaliteten på bloggar när man oftast inte känner till upphovsmannen och hans syften. Hur mycket kan man lita på det som skrivs?

Bloggars potential

Den här veckan har jag studerat fenomenet bloggar närmare i kursens litteratur. Jag har inte varit så insatt i bloggandets värld tidigare. Jag har trott att det nästan bara handlar om personliga dagböcker. Man har hört om olika politikers bloggande i nyheterna och det har mest gett en negativ klang. När jag nu tagit reda på mera har jag märkt vilken potential bloggar har och att de kan användas på många olika sätt. Bloggen kan fungera som en diskussionsgrupp, nyhetsbrev, evenemangskalender, recensionskälla m.m.
Bloggar kan även användas av bibliotek och det tar veckans artikel upp. Bibliotek kan med fördel ta till bloggar just för att starta diskussionsgrupper, ge bokrecensioner och berätta om evenemang och händelser på biblioteket. Genom bloggen kan man även låta människor rekommendera böcker och biblioteket kan berätta om nyanskaffade böcker, CD:n, DVD-skivor och databaser.

Bloggar på bibliotek är alltså användbara till en hel del men de utnyttjas inte i så stor utsträckning av biblioteken ännu. Jag har tagit mig en titt på om det finns några biblioteksbloggar i Svenskfinland utgående ifrån bibliotekens hemsidor. Jag har hittat två och det är Jakobstads stadsbibliotek och Mariehamns stadsbibliotek som startat dem. Jakobstads stadsbibliotek har en blogg med bokrecensioner för barn och vuxna. Mariehamns stadsbiblioteks blogg innehåller kategorierna Kultur, Biblioteket tipsar och Evenemang.
Biblioteken skulle kunna använda sig av bloggar mycket mera men som det var med mig så behöver personalen på biblioteken ta reda på mera om dem och därigenom upptäcka deras potential och mångsidighet. Det är fler och fler som gör den upptäckten och jag tror att vi kommer att få se många fler biblioteksbloggar i framtiden.

Intryck efter första närstudieträffen

Det har varit en fullspäckad helg med mycket ny information om interaktivitet på webben. Vi har lärt oss att skriva bloggar och Wiki samt att leva ett alternativt liv i Second life. Vi har också fått höra om RSS-flöden, Bibliotek 2.o, folksonomier och olika sociala nätverk. Det är mycket att smälta och fundera vidare på...

Första bloggen!

Nu skriver jag min första blogg! Det sker vid närstudieträffen under kursen den Interaktiva webben i Åbo den 24 januari 2009. Det går att lägga in länkar, bilder och även videon i bloggen. Det är intressant att lära sig. Programmet jag använder är Blogger.com.